vetenskapsteori.se

AF Chalmers - What is this thing called Science?

Kapitel 10 - Feyerabends anarkistiska vetenskapsteori

 
 

 

Återvänd till "Chalmers: Innehåll"

 

0

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

 

sida

Chalmers

Kommentarer

149

Kapitel 10 – Feyerabends anarkistiska vetenskapsteori

 

149

Chalmers börjar med en sammanfattning av sin bok:

Vi tycks ha problem i vårt letande efter vad som särskiljer vetenskap från annan typ av kunskap.

Chalmers har sina problem eftersom han måste konstatera att de tre filosofer han hittills försökt framhålla misslyckats i sin kritik av vetenskap.

Det står helt klart att vetenskap innebär att observationer och relationer mellan observationer rapporteras på ett sätt som ökar möjligheten att värdera hur sannolikt det är att de överensstämmer med vår upplevda verklighet.

Termen ”kunskap” kan inte ens visas ha något innehåll, vilket tjatats om tidigare, till exempel i kommentarer till introduktionen och kapitel 1-4.

149-150

Paul Feyerabend gjorde en kontroversiell men ändå inflytelserik beskrivning av vetenskap.

Feyerabend lär ha varit en god underhållare.

En annan god underhållare är Eddie Izzard.

Ingen av dem har gjort någon inflytelserik beskrivning av vetenskap.

150

Feyerabend hävdade att det inte finns någon vetenskaplig metod, och inget som gjorde vetenskap överlägsen andra former av kunskap.

Det finns en vetenskaplig metod, och den accepterades under 1700-talet.

När Feyerabend använder termen ”kunskap” har han inte påvisbart fel, eftersom detta utan definition är en term utan innehåll. Se kommentarer till Introduktionen och kapitel 1-4.

150

Feyerabend försöker nedmontera filosofers beskrivningar av vetenskaplig metod och dess framsteg.

Som setts i kapitel 5-9 tycks Feyerabend vara på rätt väg i denna uppfattning: Filosofernas diskussioner om vetenskap stämmer inte med vår upplevda verklighet. Detta citeras också på s.157.

Feyerabend argumenterar alltså, likt Wittgenstein, för att filosofi som ämne saknar värde.

Däremot stämmer den beskrivningen av den vetenskapliga metoden som tillämpas av forskare med vår upplevda verklighet.

155

Eftersom filosofer inte kunnat fånga vad som är speciellt för vetenskaplig ”kunskap”, drog Feyerabend slutsatsen att vetenskapers status som överlägsen andra former av ”kunskap”, exempelvis svart magi och voodoo, inte kan motiveras.

Som kommenterats till s.149 och 150 är användande av termen ”kunskap” felaktig. Något som saknar innehåll kan inte användas vid jämförelser.

Inom vetenskap rapporteras observationer och relationer mellan observationer på ett sätt som ökar möjligheten att värdera hur sannolikt det är att de överensstämmer med vår upplevda verklighet. Felaktigheter i tidigare rapporter kan också spridas. Dessa möjligheter till kritik ges inte inom svart magi och voodoo.

Svart magi och voodoo skapas av dogmatiska teser som en predikant, med hänvisning till högre onda makter, använder för att skrämma sina åhörare till underkastelse. Dessa trosföreställningar föder tvång och rädsla, motsatser till mänsklig frihet.

En tro på vetenskaplig metod  är den huvudsakliga kraften som har minskat sådana sorters tvång, rädslor och lydnad.

156

Feyerabend förespråkar frihet och individuell växt. Han hävdar att hans beskrivning av vetenskap ökar forskares frihet genom att de slipper metodtvång och låter individer välja mellan vetenskap och andra former av kunskap.

Inom vetenskap finns inget metodtvång, men ett tvång att redovisa inte bara att, utan också hur något observerats eller härletts.

Vetenskap innebär ett sätt att rapportera vad vi observerat, och ingen är tvungen att lita på detta. Om vetenskapliga rapporter upplevs som mer tillförlitliga än andra berättelser, är det ologiskt att tro att denna tillit skulle minskas på grund av den typ av argument som Feyerabend för fram.

Det finns inga former av ”kunskap”, vilket tjatats om på t.ex. s.149.

156

I Feyerabends bild av ett fritt samhälle skulle vetenskap inte ges företräde framför andra former av kunskap eller över andra traditioner.

Om ”kunskap” skulle finnas, skulle varje noggrann beskrivning av sådan ”kunskap” likna vetenskap.

I samhällen som saknat, eller fortfarande saknar, redovisning och kritik av ett påståendes tillförlitlighet har dogmatiska teser begränsat, och begränsar fortfarande, människors frihet.

I vårt nuvarande samhälle har vi en frihet från godtyckligt dömande gudar och demoner som aldrig förr.

157

Citat av Feyerabend om att vissa filosofers teser endast är subjektiva förhoppningar.

Feyerabend tar inte med sig själv i listan över filosofer som endast uttrycker subjektiva förhoppningar.

Se även kommentar till s.150.

157-159

Chalmers ger klen kritik av Feyerabend.

Ett förhållningssätt till ”filosofer” som förnekar fördelar med erfarenhet genom att använda vaga eller felaktiga termer, är att hänvisa till att hans teser ska utsättas för hans egna kriterier:

Om det överhuvudtaget skulle finnas något av intresse i det han hävdar, så spelar det han hävdar ingen roll.
 
     

This page in English

 

   
ver. 1.1