vetenskapsteori.se

AF Chalmers - What is this thing called Science?

Kapitel 7- Falsifikationismens begränsningar

 
 

 

Återvänd till "Chalmers: Innehåll"

 

0

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

 

sida

Chalmers

Kommentarer

87

Kapitel 7- Falsifikationismens begränsningar

 

87

De generaliseringar som utgör vetenskapliga lagar kan aldrig deduceras logiskt från en ändlig mängd av observerbara fakta, medan felaktigheten i en lag logiskt kan deduceras från ett enstaka observerat faktum som det kolliderar med.

Ingenting i vår upplevda verklighet kan logiskt deduceras fram, och detta gäller också för en vetenskaplig hypotes som verifierats till den grad att den kallas för ”lag”.

Falsifiering av en hypotes kan minska vår tilltro till den. Se kommentar till s.83 och 59.

En observation är mer tilltrodd än en hypotes. Observationer generaliserade med induktion är mer tilltrodda än en enstaka observation (se kommentar till s.84), men ingen observation representerar ”absolut säker kunskap”.

Eftersom en observation inte representerar ”absolut säker kunskap” kan en deduktion från den inte heller sägas representera sådan kunskap.

88

Direkta och slutgiltiga falsifieringar av teorier genom observation är inte möjlig.

Här tycks Chalmers påstå det som sades i kommentaren ovan, men han tycks inte förstå det.

91

Falsifikationism är historiskt otillräcklig

Chalmers drar några exempel där teorier under sin utveckling tycktes falsifierade.

Den vanliga varningen upprepas: Lita inte på att Chalmers berättelser representerar något historiskt konsensus.

Inom vetenskap anses sällan en enda observation vara tillräcklig för att demonstrera något i vår upplevda verklighet, vilket innebär att en enstaka verifiering eller en enstaka falsifiering av en hypotes oftast är otillräckligt för att ändra dess acceptans.

92

Den Kopernikianska revolutionen

”Revolutionen” som oftast kallas ”den vetenskapliga revolutionen” var en gradvis förändring i attityder från dogmatiska till vetenskapliga som pågick under c:a 100 år.

93

Kopernikus publicerade detaljer om ett heliocentriskt planetsystem 1543.

Detta gav en tydlig teoretisk förändring

Förändringen innebar ändrade trosföreställningar från geocentriskt till heliocentriskt planetsystem och påverkade även tro på kyrkliga auktoriteter och människans centrala roll.

Bakgrunden till Kopernikus argument var observationer som summerats till hypoteser som i sin tur uttrycktes matematiskt.

93

Detaljerna i berättelsen om denna teoriförändring ger inte stöd till varken induktivistens eller falsifikationistens metoder.

Som kommenterats på s.83 är induktion och falsifiering olika typer av metoder. En jämförelse mellan verifiering och falsifiering är mer relevant.

Om Kopernikus inte hade känt till att planeter existerade skulle han inte kunna skapa en hypotes om planeternas banor. Observationer av planeter var alltså en förutsättning för hans hypoteser. Se också kommentarer till s.12, 13, 69 och 70.

Om någon såg en planet vid ett enstaka tillfälle skulle han kunna tro att det var ytterligare en stjärna. Inga listor på planetbanor eller att det fanns flera planeter skulle rapporterats. Men när många observationer om rörliga planeter samlats in började begrepp om något udda på himmelen, och senare om banor som dessa udda objekt färdades i, att skapas. En tro på planeter växte på detta sätt fram genom induktion från många observationer till ett generellt begrepp.

Observationer och induktion var alltså förutsättningar för Kopernikus hypoteser. Detaljerna i denna berättelse ger stöd för en vetenskaplig undersökningsmetod.

Historien ger inte stöd för falsifikationism.

Kopernikus argument kunde uppenbarligen varken verifieras eller falsifieras till en acceptabel nivå under tiden för dess publicering.

97

Gallileo var den som mest bidrog till att försvara Kopernikus system

Galileo Galilei verifierade Kopernikus hypoteser med hjälp av observationer och det bidrog till hypotesernas acceptans.

99

Gallileo beskrev verkliga experiment, men det är oklart exakt hur många av dessa han verkligen utförde.
.

Chalmers försöker åter föra fram sin tes att hypoteser är den grundläggande delen inom vetenskap. Se kommentarer till s.12 och 13.

Galileo tillverkade och sålde många fiffiga apparater och beskrev detaljerat många experiment och resultat. I verket som översatt till engelska fick titeln Dialogues concerning Two New Sciences (1638) utgår hans diskussioner genomgående från observationer.
Dessutom strukturerade han experimentella resultat med hjälp av matematiska samband.

100

Kepler analyserade Tycho Brahes data om planeternas positioner och utvecklade Galileos teorier.

Observationer följdes också här av hypoteser.

101

Varken induktivisterna eller falsifikationisterna ger en beskrivning av vetenskap som kan jämföras med den Kopernianska revolutionen.

Se kommentar till s.93.

Det står klart att den heliocentriska världsbilden växte fram genom observationer (av planeter i banor) som ledde till hypoteser (om heliocentriskt system) vars konsekvenser bekräftades av ytterligare observationer (med teleskop och jämförbarhet med matematisk beskrivna banor). En sådan metodik benämndes av Aristoteles som den induktiva-deduktiva metoden, se kommentarer till s.11 och 54..
Däremot ger enbart falsifiering inte en rättvisande beskrivning av denna utveckling.

101

Brister i falsifikationistens avgränsningskriterium och Poppers svar

 

102

Vetenskapliga teorier ska vara falsifierbara, det vill säga att de ska ha konsekvenser som kan testas med observationer eller experiment

Nu används falsifierbar som identiskt med ”verifierbar och falsifierbar”.

102

Ett svar falsifikationisten kan ge på denna observation /att uppenbara felaktigheter är falsifierbara/ är att teorier inte endast måste vara falsifierbara, utan också inte falsifierade.

Men detta kan inte accepteras alltför lätt eftersom det kan eliminera allt som falsifikationisten vill behålla som vetenskapligt.

En mindre ytlig analys av Poppers teser visar att den bryter ihop på grund av felaktig logik.

Chalmers brottas än en gång med problemet att en falsifierbar hypotes måste byta någon sorts status i det ögonblick den blir falsifierad. Annars blir det uppenbart att Poppers teser är logiskt felaktiga. Se kommentarer till s.61, 62 och 74.

102

Det blir för den sofistikerade falsifikationisten tillåtet att modifiera teorier när de träffar på uppenbara falsifieringar, och även att hålla kvar vid teorier trots falsifieringar.

Återigen är det ”sofistikerat” att erkänna att Poppers teser inte är tillämpliga. Jämför med kommentar till s.74.

103

Popper: Om vi viker oss för kritik alltför lättvindligt kommer vi aldrig finna var den verkliga kraften i våra teorier finns.

Det tycks som att ”vi” (Popper?) ännu inte har funnit var den ”verkliga kraften” i hans teorier ligger.

103

Det viktiga med falsifikationism är att ge eftertryck till den kritiska komponenten inom vetenskap.

Den kritiska komponenten inom vetenskap baseras i första hand på den skeptiska inställningen att förkasta hypoteser som inte har verifierats av observationer.

103

Man kan undra vad som finns kvar av falsifikationism när dogmatism tillåts ha en nyckelroll.

Det skulle vara ironiskt om den kvalificerade versionen av falsifikationism blev så svag så att den inte kan döma ut någonting och därigenom kollidera med huvudtanken som ledde Popper till att formulera den.

Chalmers sammanfattar sina kapitel om Poppers teser.

Vi kan konstatera att Chalmers, och kanske också Popper, borde instämma i det tidigare förslaget (se kommentar till s.59) att hoppa över Poppers teser som beskrivits på s.59-102.

 

 
     

This page in English

 

   
ver. 1.1