![]() |
![]() |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Aristoteles undersökningsmetod kallas induktiv - deduktiv metod och används även idag vid undersökningar som inte bara handlar om sådant som redan är accepterat. En tolkning av denna metod kallas hypotetisk-deduktiv metod. Den kan tillämpas när redan skapade hypoteser testas, men inte när vi söker helt nya slutsatser om vår omvärld. För att uttrycka detta mer specifikt har vi utan föregående observationer ingen aning om existensen av det som hypotesen uttalar. I det första av dessa två kapitel om teoriutveckling beskriver författaren Thomas Kuhns diskussion om paradigm, trosuppfattning som grund för vetenskap. Ett paradigm är basen för en verksamhet fram till dess att det ändras i en revolution och följs av ett nytt, som in sin tur kommer att ändras. Chalmers antyder att paradigm med nödvändighet kommer att ändras, men nämner inte att det finns många paradigm inom varje vetenskap, att ett nytt paradigm nästan alltid omfattar det tidigare och att paradigm finns inom alla mänskliga verksamheter. Dessutom är författaren inte uppdaterad om vad historien visat och vad även Kuhn själv senare uttryckt:
Chalmers tycks hävda att innehållet i det vi kallar vetenskap med nödvändighet är flyktigt och att det som gäller idag inte kommer att gälla i morgon. Det andra kapitlet om teorier behandlar Imre Lakatos diskussioner om forskningsprogram. Med termen "program" tycks Lakatos mena "system av teorier". Han förespråkar regler om hur vetenskap ska bedrivas, om vad som ska vara tillåtet och inte tillåtet, men hans teorier har inte ett tydligt samband med hur vetenskap har visats fungera. En term som återkommer är ”heuristik”, en odefinierad term som innebär ”pragmatisk ostrikt undersökningsmetod”. Även Lakatos insåg så småningom, liksom Popper och Kuhn, att hans hypoteser inte var relevanta för aktiva forskare.
|
![]() |
Använd argument och tillgängliga belägg noggrant och försök inte nå någon sorts kunskap eller bevisnivå som inte kan nås med tillgängliga metoder. |
Denna "definition" kan ses som ett resultat av den accepterade vetenskapliga metoden.
Chalmers ogillar vad han kallar ”levellers” och förslår att rörelser inom den akademiska världen som förnekar en vetenskaplig metod enligt ”det sunda förnuftet” bör nekas vidare anslag. Han hävdar också att vetenskapsfilosofier misslyckats, och att detta öppnat grindarna för postmodernistiska uppfattningar inom vetenskapsfilosofi.
Kapitel 12 - Tillvägagångssätt enligt Bayes
Bayes föreslog ett sätt att uppskatta hur sannolikheter ändras när nya belägg tillkommer. Även om detta tillvägagångssätt skulle ha varit korrekt har det inget samband med vetenskapsfilosofi.
Kapitel 13 - Den nya experimentalismen
Kapitlet innehåller en sorts beskrivning av empirism, välkänt sedan mer än 200 år, där Chalmers inte använder termen ”observation”, utan istället ”experiment” vilket närmast borde innebära ”planerad observation”.
I kapitlet erkänns att observationer inte alltid följer på teorier, se kapitel 8-9.
Diskussionen liknar i delar Newtons diskussion om teorier och observationer.
Kapitel 14 - Varför ska världen följa lagar?
Världen ska inte följa lagar men vi har ibland observerat att den gör det.
I detta kapitel förstärker Chalmers de misstankar som hans resonemang tidigare ibland skapat, nämligen att han tycks tro att vetenskapens lagar representerar ”sanningar” eller ”absolut säker kunskap”.
Lagar, i likhet med alla andra resonemang om vår upplevda verklighet representerar inte ”absolut säker kunskap” och därmed inte ”kunskap” enligt filosofins vokabulär.
En lag är en hypotes som sammanfattar observationer. I många fall har den också (till exempel med hjälp av energibegrepp) kunnat kopplas ihop med andra lagar, baserade på helt andra observationer, vilket skapar en mycket stark tilltro till de ingående lagarna. Ibland är tilltron så stark en känsla som kallas ”förståelse” uppstår.
Kapitel 15 - Realism och anti-realism
Termen ”realism” betecknar en uppfattning om att det finns en extern värld med egenskaper som är oberoende av om vi observerar den eller inte.
”Anti-realism” tycks inte diskutera om det existerar en extern värld eller inte, utan diskuterar att vi inte kan säga något som representerar ”absolut säker kunskap” om denna.
Chalmers fyller ut sin bok med att ett påstående om att den icke observerade världen inte kan representera ”absolut säker kunskap”. Han har åter missat att vi inte kan ha ”absolut säker kunskap” om något i vår upplevda verklighet. Diskussionen, som Chalmers redovisar den, handlar alltså också här ytterst om bristen på gemensam definition av termen ”kunskap”.
Enligt korrespondensteorin om sanning är ett påstående sant om och endast om det motsvarar fakta. Eftersom termen ”fakta” är beroende av termen ”sanning” är detta en tautologi och påvisar filosofins enorma behov av definitioner, eller omvänt: Hur lämpligt det är med brist på definitioner om man endast har som mål att uttrycka pretentiöst nonsens.
Kapitel 16 - Epilog
Chalmers ställer bl.a. frågan om han lyckats besvara sin boktitel som precist lyder ”Vad är denna sak som kallas Vetenskap?”. Han har inte ens försökt:
Han kallar vetenskap för en ”sak”. Det är en sedan mer än 200 år välkänd metod, baserad på filosofiska argument om "kunskap" som visats fungera mycket väl. När han kallar detta en sak är det i bästa fall okunnigt.
Med fokus på filosofi är Chalmers faktiskt inte intresserad av att försöka besvara frågan. Inom filosofi vill man inte diskutera hur något är, utan mer av en diskussion runt detta eller om vad det skulle kunna vara. Som Chalmers hävdar själv på s.172 är han inte intresserad av en beskrivning, och skulle den allmänt accepterade beskrivningen inte ifrågasättas skulle han och alla vetenskapsfilosofer vara utan jobb.
Chalmers hävdar också att filosofin inte kan beskriva vad vetenskap är. Det senare är en upplevelse jag delar efter att ha lusläst denna bok.
ver. 2.7

