vetenskapsteori.se

Om induktion

 
 

 

Återvänd till "Kunskapsteori"

 

 
 

Induktion

Induktion innebär härledning från flera liknade fall till generaliseringen att ett ytterligare liknande fall kommer att ge samma resultat som de tidigare. Sedan antiken är det känt att en sådan generalisering inte är logiskt hållbar.

Men vi använder alla induktion under varje vaket ögonblick, och all erfarenhet om vår omvärld baseras på induktion. Varje morgon tror vi att världen ska se likadan ut som igår - induktion! Vi dricker ett glas vatten och tror vi att det ska släcka törst - induktion! Vi släpper en tung sten och tror att den ska falla - induktion!

Ett ytterligare exempel på induktion är att vi tror att varje människa en dag, förr eller senare, kommer att dö.

 

 
 

Induktion under Antiken (c:a 350 f.Kr.)

Aristoteles (384 - 322 f.Kr) diskuterade en vetenskaplig metod som fortfarande är i sina huvuddrag är aktuell inom vetenskap.

Aristoteles menade att vetenskapliga undersökningar gick från observationer till generella principer, som sedan gick tillbaka till observationer. Förklarande principer härleddes från de fenomen som undersöktes (induktion) och från dessa principer kunde sedan påståenden om fenomenen härledas (deduktion).

Metoden kallas Den induktiva - deduktiva metoden eller Metoden för analys och syntes.

 

 
 

Sextus Empiricus (c:a 200 e.Kr.):

Jag tror att det är lätt att avvisa metoden för induktion.

Med hjälp av induktion vill de / d.v.s. dogmatiker / göra generaliseringar på grundval av enskildheter övertygande.
De gör detta genom att kartlägga antingen alla enskildheter eller några av dem:

- Om några, blir induktion ofullständig, och det är möjligt att vissa av de enskildheter som utelämnats vid induktion strider mot det generella.

- Om alla enskildheter ska studeras blir arbetet en omöjlig uppgift, eftersom enskildheterna är oändliga och obestämda.

Alltså tror jag i båda fallen resultatet blir att induktion vacklar.

 
 

Outlines of Scepticism, red. Annas, Cambridge (2007), Bok 2, stycke XV
översatt från engelska av vetenskapsteori.se

 
  Eftersom Sextus Empiricus förespråkade empiricism är det sannolikt att uttrycket " induktion vacklar" för honom innebar att han avvisade att induktion kunde ge "absolut säker kunskap".  
     

Sannolikhetsargument under Upplysningstiden (1700-talet)

Under Upplysningstiden diskuterades inom filsofin kunskapsteori med hög precision.

Argument baserade på induktion kallades för sannolikhetsargument. Termen klargjorde att argumenten inte var "demonstrativa", det vill säga att de inte kunde härledas med absolut säkerhet, men man var medveten om att sannolikheten var mycket hög i vissa fall och låg i andra.

Filosofer var medvetna om att sannolikhetsargument beskriver händelser i vår upplevda verklighet och utgör grunden för all erfarenhet:

   
  Sannolikhet är livets vägvisare
 

Joseph Butler i Inledningen till Analogy of Religion (1736)

 

  ... sannolikhetsresonemang, alltså frågor om sakförhållanden och existens
 

David Hume i Undersökning (1777) s.35

 

 
 

Isaac Newton (1642–1727):

Resonemang baserade på experiment och observationer, och slutsatser dragna från dessa med hjälp av induktion, är inte demonstrativt gällande slutsatser. Det är ändå det bästa sättet att resonera som naturen medger och bör ses som starkare när induktionen är mer generell.

 
 

Opticks, 4 Ed (1730) s. 380
översatt av vetenskapsteori.se

 
     
 

Nytt om induktion under de senaste 200 åren

...

 

 
     

This page in English

 

   
ver. 2.33