vetenskapsteori.se

 
 
 
 

      Innehåll



Kunskapsteori

Kunskapsteori eller Epistemologi diskuterar egenskaper hos termen "kunskap" och hur kunskap kan skapas.

Diskussionen kan sammanfattas som:

"Vet vi något?" och "Kan vi bevisa att vi vet något?" ("Vet vi att vi vet?").

Diskussionen avslutas längst ned på denna sida.


   
 

Tre sammanblandade huvudåskådningar, se nedan, kan urskiljas:

 

•  Empirism
•  Rationalism
•  Skepticism

Existens av kunskap är en kärnfråga inom filosofin. Diskussionen handlar indirekt om existensen av begrepp som sanning och tillförlitlighet, och om vi vet om någonting överhuvudtaget existerar.

 
   

Vad är kunskap?

 
 

Ordet "kunskap" är relaterat till begrepp som "veta" och "sanning".

Inom filosofin används termen "kunskap" med olika betydelser. När termen används borde åtminstone en detalj anses viktig: Att definiera den innebörd som termen "kunskap" tillskrivs vid användning.

Filosofernas "Kunskap": evinnerlig sanning / absoult kunskap

Vad vi betraktar som kunskap har hittills varit föränderligt. Idag kan vi inte absolut säkert säga vad vi i morgon, eller om 100 år, kommer att betrakta som kunskap. Inom filosofin anses allmänt att vår källa till kunskap - våra sinneserfarenheter och slutsatser dragna från dem - inte representerar "absolut säker kunskap".

Det är alltså inte möjligt att hävda att dagens "sanning" kommer att vara "sann" också i morgon, även om "sanningen" kan antas hålla under lång tid / för alltid.

Det är heller inte möjligt att hävda att alla dagens "sanningar" i framtiden kommer att betraktas som "osanna".

Det tycks således inte möjligt att bevisa existens, eller icke-existens, av kunskap i betydelsen "evinnerlig sanning" eller "absolut kunskap".

 
  Mer om att "absolut säker kunskap" kan inte visas existera  
     
 

Kunskap - personlig upplevelse

 
  Vi har alla en uppfattning av att vi lär oss saker i livet. Eftersom våra liv är olika blir kunskap, enligt detta synsätt, individuell och det kan finnas skillnader i vad som representerar kunskap mellan olika individer.  
     
 

Kunskap - gemensam upplevelse

 
 

Det finns många exempel på grupper av människor som anser att deras gemensamma uppfattningar representerar kunskap. I en grupp förstärks känslan av att kunskapen är korrekt, även om andra grupper hävdar annan kunskap.

En stor del av det vi kallar kunskap, exempelvis inom dogmatiska läror och vetenskap, tillhör denna kategori.

En stor skillnad mellan dogmatiska läror och vetenskap är att de påstådda observationer och slutsatser som utgör grund för dogmatiska läror inte kan eller får ifrågasättas, medan observationer och slutsatser inom vetenskap ifrågasätts öppet och kontinuerligt.

 
 

Kunskap - gemensam upplevelse under ständig revidering

 
 

Kunskap kan också sägas bestå av sådana observationer och slutsatser som många personer öppet granskar, ifrågasätter, förändrar och kanske enas om. Denna sorts kunskap är en anpassning till att "absolut säker kunskap" inte kan visas existera.

För att denna kunskap ska vara pålitlig, är det viktigt hur den sprids och förändras:

•  Vilken typ av argumentation kan användas?
•  Hur kan öppenhet uppmuntras?

Ur svaren på sådana frågor utkristalliserar sig troligtvis något som påminner om det som kallas vetenskaplig metod.

 
 

Kunskap beroende eller oberoende av erfarenhet

 
 

Som diskuterats ovan är termen "kunskap" svår att definiera och inom filosofin inbjuder detta till spekulation.

En fråga som diskuterats sedan den grekiska antiken är om "kunskap" ska baseras på observationer, eller om vi kan nå "kunskap" med endast logiska resonemang, oberoende av observationer.

Aristoteles betonade observation tillsammans med logiskt resonemang (deduktion), medan Platon diskuterade att vi inte kan bevisa att våra observationer representerar någon sorts verklighet. Så har det hållit på genom filosofihistorien.

 
 

Under Upplysningstiden klarnade begreppen och till exempel David Hume kallade de två grupperna som bygger upp resonemang för "sakförhållanden" respektive "förhållanden mellan idéer".

Resonemang baserade på sakförhållanden kallades för sannolikhetsargument. Idag är västerländska filosofer eniga om att vår erfarenhet av världen ytterst baseras på sannolikhetsargument.

   
 

Kunskap a priori och a posteriori

 
 

Utan att definiera termen "kunskap" (se Mer om att "absolut kunskap" inte kan visas existera ovan) diskuterade Immanuel Kant ämnet i termer av "a priori" ("kunskap" som kan rättfärdigas utan hänvisning till observationer) och "a posteriori" ("kunskap" som kräver observationer för att rättfärdigas).

Det anses klart att tautologier och andra logiska operationer ("analytiska argument") innebär resonemang a priori. Men finns det argument utöver detta ("syntetiska argument") som också kan sägas vara a priori, det vill säga: Existerar a priori argument om vår upplevda verklighet? Utan sådana argument kan relevansen i rent abstrakta resonemang (fåtöljfilosofi) om världen allvarligt ifrågasättas.

Med hjälp av oklara definitioner hävdade Kant att det finns "kunskap" som är "syntetisk a priori", alltså påståenden om omvärlden som inte är baserade på upplevd erfarenhet. Detta har ifrågasatts och inga tydliga exempel på sådan "kunskap" har nämnts.

 
     
 

Är medfödda förmågor exempel på syntetisk a priori "kunskap"?

 
 

Vi använder logiska argument eller "förhållanden mellan idéer" i varje vaket ögonblick. Men finns det någon typ av erfarenhet om omvärlden som skulle kunna vara meningsfullt att kalla för a priori? Svaret tycks vara "Nej".

Det närmaste jag kan föreställa mig är medfödda förmågor.

 
  Mer om medfödda förmågor  
   

Induktion - att dra slutsatser från observationer

 
  Definition av induktion:  
     
 
 

Härledning av generella lagar eller principer
från observationer av enskilda händelser

 

Oxford English Dictionary (översatt: vetenskapsteori.se).

 

Kortversion: Härledning från enskildheter till generaliseringar.

 
     
 

En filosofisk inriktning som framhåller induktion kallas empirism (engelska: empiricism).

Induktion innebär att upprepade liknande observationer skapar en förväntan om att ytterligare liknande observationer vid liknande förutsättningar kommer att ge liknande resultat, och att observationerna alltså representerar något generellt.

Eller med vardagligt spåkbruk: Märker vi samma sak många gånger tror vi att det är sant.

Vi använder oss av induktion varje dag, kanske i varje vaket ögonblick. När vi vaknar på morgonen förväntar vi oss att världen ska vara ungefär likadan som den var kvällen innan. Vi tror att vi ska se ungefär likadana ut och att golvet finns kvar. Induktion är basen för all vår erfarenhet.

 

Filosofiskt problem:

Ett filosofiskt problem med induktion är att resonemanget (att flera liknande observationer kan representera något generellt) endast ger sannolikhetsargument (se Mer om att "absolut säker kunskap" inte kan visas existera nästan högst upp på denna sida) och inte är logiskt hållbart.

Varken induktion eller någon annan metod kan skapa "absolut säker kunskap". Oavsett hur många observationer vi gjort som stöder en hypotes kan vi inte vara säkra på att hypotesen är "sann". Detta har påpekats t.ex. av Sextus Empiricus c:a år 200.

 
  Mer om induktion  
     
  En illustration av begreppet induktion gavs av Bertrand Russell i boken "Västerlandets filosofi", avsnittet om Francis Bacon (översatt: Alf Alberg)
 
   
russel

Det var en gång en taxeringsman, som skulle inregistrera namnen på alla familjefäder i en by i Wales.
Den förste han tillfrågade hette William Williams. Så var även fallet med den andre, den tredje och den fjärde ...

Till slut sade han sig: ”Det här blir enformigt. Tydligen heter de allesammans William Williams. Det underlättar arbetet, om jag inför dem /alla/ under detta namn.

Men han hade orätt. Det fanns nämligen en enda, som råkade heta John Jones. Detta visar, att vi kan bedra oss om vi alltför mycket litar på induktion genom enkel uppräkning.

 
 
 

Jag anser att vetenskaplig metodik minskar den osäkerhet som är inbyggd i induktion.
Exempelvis kan en vetenskaplig behandling av Russells illustration (ovan) kanske se ut så här:

• Taxeringsmannen publicerar att alla heter William Williams och hur han kom fram till detta.

• Någon läser detta, ser att arbetet inte är komplett, och kontrollerar därför i kyrkböckerna. Hon hittar då en som heter John Jones och rapporterar detta, tillsammans med hur hon gick tillväga. I rapportens bakgrund beskriver hon också det tidigare arbetet från taxeringsmannen.

• En person i byn läser denna kompletterande rapport och vet att grannen som nyligen flyttat in, heter Sven Svensson. Detta rapporteras som ett "letter" till en tidskrift. Detta "letter" innehåller referenser till de två tidigare arbetena.

På detta sätt ges efterhand, med hjälp av induktion och verifiering, en gradvis mer rättvisande bild av alla familjefäder i byn.

 
   

Deduktion - att dra slutsatser med hjälp av logiska resonemang

 
  Definition av deduktion:  
 
   
 

Härledning av en slutsats från kända eller antagna principer

 

Oxford English Dictionary (översatt: vetenskapsteori.se).

 

Kortversion: Härledning från generaliseringar till enskildheter.

   
 
 

En filosofisk inriktning som framhåller deduktion kallas rationalism. Den är populär inom filosofin och kallas ibland för "fåtöljfilosofi".

Deduktiva resonemang om vår upplevda verklighet kan definieras som:

   

Deduktiva resonemang om vår upplevda verklighet upprättar relationer mellan observationsresultat

Kopplingen till definitionen ovan utgörs av att "kända eller antagna principer" baseras på observationsresultat.

 

Filosofiskt problem:

Ett problem för rationalism är att strikt deduktion, utan referenser till observationer, inte ger något av intresse när det gäller vår upplevda verklighet (se Mer om att "absolut kunskap" inte kan visas existera nästan högst upp på denna sida).

Alternativt uttryckt har argument som är "syntetiska a priori" inte kunnat visats existera (se "Kunskap" a priori och a posteriori högre upp). Detta diskuterades i detalj av David Hume redan på 1700-talet.

En form av rationalism som är möjlig att tillämpa vid beskrivningar av vår upplevda omvärld måste därför innefatta empirism.

 
 

Mer om deduktion

 
     
  Den logiska omöjligheten av strikt rationalism har också diskuterats av Bertrand Russell i boken "Västerlandets filosofi", avsnittet om David Hume (översatt: Alf Alberg):  
     
 
 

De tyska filosoferna från Kant till Hegel hade icke tillgodogjort sig Humes tankegång.

Jag säger detta uttryckligen trots att många filosofer delar Kants egen uppfattning, att hans "Kritik av det Rena Förnuftet" var en vederläggning av Hume.

I själva verket representerar dessa filosofer - åtminstone Kant och Hegel - en rationalism, som tillhör tiden före Hume och kan vederläggas med hans argument.

russel
     
   

Skepticism - vi kan inte veta något med absolut säkerhet

 
 

Skepticism har existerat sedan antikens Grekland. Relevansen i begreppet skepticism är kopplad till definitionen av begreppet kunskap. Se avsnittet "Vad är kunskap?" nästan högst upp på denna sida.

Ordet skepticism kommer från det grekiska ordet för "utreda". Det innebär att något ska undersökas innan man yttrar sig om det. Skepticism har en koppling till empirism och underkänner dogmatiska, och gärna falskt deduktiva, resonemang.

Skepticism utövas, liksom andra filosofier, i olika grader och när den dras till sin extrem kallas den Pyrrhonism.

David Hume anses vara en ledande balanserad skeptiker. Han skriver i Undersökning av Mänsklig Förståelse s.159 om Pyrrhonism:

 

Sådana principer kan blomstra och triumfera i skolorna där det verkligen är svårt, om inte omöjligt att motbevisa dem.

Men så snart de lämnar skuggorna, och vid närvaro av verkliga objekt som påverkar våra lidelser och känslor, ställs de mot mer kraftfulla principer i vår natur.

De försvinner då som rök och lämnar den mest beslutsamma skeptiker på samma villkor som andra dödliga.

 
 
 

Balanserad skepticism

 
 

Under senare delen av Platons Akademi växte en balanserad eller Akademisk skepticism fram. Där hävdades att vissa slutsatser om verkligheten kan vara mer sannolika än andra. Denna sorts skepticism förespråkades av t.ex. David Hume och bildar filosofisk bakgrund till vetenskaplig metodik.

Felaktigt använd skepticism

Referenser till skepticism används, i mitt tycke, ofta på ett felaktigt sätt.

Vid argumentation med stöd från skepticism är det inte ovanligt att först misstänkliggöra påståendet A, och sedan predika att "eftersom A inte är sant så måste B vara det".

Ett vanligt exempel inom filosofi är hävda att eftersom induktion inte kan ge oss "absolut kunskap" måste deduktion kunna göra det.

Förment skeptiska påståenden som "Kunskap existerar inte", "Vi kan aldrig veta något" eller "Allt är relativt" utgör självmotsägelser eftersom de, trots sitt innehåll, ställer krav på att representera faktisk kunskap.

 
   

Vetenskap är inte samma sak som "kunskap":

 
 

Begreppet "kunskap" kan betyda olika saker, vilket diskuterats i avsnittet "Vad är kunskap?" nästan högst upp på denna sida.

Vetenskap är resultat av ett arbetssätt som innebär att observationer och slutsatser från observationer rapporteras så att en granskning av dem blir möjlig. Detta ökar tillförlitligheten i ett vetenskapligt påstående relativt ett påstående som inte motiveras från observationer.

Vetenskap är alltså något helt annat än "kunskap". De två begreppen förväxlas ibland, förmodligen beroende på att många av de vetenskapliga publikationerna anses vara en trovärdig beskrivning av vår upplevda omvärld.

Kritik av vetenskap med argument som egentligen rör begreppet "kunskap" är, enligt min uppfattning, antingen medvetet felaktig eller ett vittnesmål om omedvetenhet inom kunskapsteori. Jag ser den vetenskapliga metoden som ett svar på våra svårigheter med begreppet "absolut säker kunskap".

 
   

Vi använder induktion, deduktion och skeptiska argument

 
 

Vi kan idag, som beskrivits ovan, varken bevisa närvaro eller frånvaro av något med filosofiskt strikta argument. Vi kan inte strikt bevisa förekomst eller frånvaro av en sten, och inte heller existens eller icke-existens av kunskap.

Vi använder oss av induktion

Men vi tror inte på allvar att världen förändras när vi blinkar. Vi vågar ta ett steg och sätta ned foten, utan rädsla för att marken har försvunnit.

Alltså tillämpar vi induktion i våra liv, kanske i varje medvetet ögonblick. Detta gör vi, trots att vi vet att "kunskap" om omvärlden inte bevisas med filosofiskt strikta argument.

Vi använder oss av deduktion

Vi skapar relationer mellan våra observationer, kanske i varje medvetet ögonblick. Likheter och olikheter värderas hela tiden i vårt tänkande. Luktar maten som mat ska lukta? Orkar jag flytta på den tunga stenen? Vill jag prata med personen som ser arg ut?

Vi är skeptiker

Om vi tänker efter kanske vi anar att vi inte är helt säkra på alla våra trosföreställningar. Några är mer säkra och några är mer osäkra. Vi tror att världen existerar även i morgon, men vi är kanske inte lika säkra på att allt kött är endast nyttigt.

Vi får leva med våra "sanningar", även om vi inte kan påvisa att de representerar "absolut säker kunskap".

 
   

Sammanfattning av mer än 2000 år av epistemologi

 
 

•  Vet vi något? Troligtvis.

•  Kan vi bevisa att vi vet något? Nej, beroende på definitionen av ordet "veta"
   (men detta betyder inte att vi inte vet något).

•  Kan vi leva med att vi inte kan bevisa att vi vet något? Uppenbarligen.

Efter denna sammanfattning har jag sett att David Hume i sin Undersökning ... formulerat den sista punkten mer poetiskt (s. 160):

 
 

Hon måste handla och resonera och tro fastän hon, trots de mest omsorgsfulla utredningar, inte kan försäkra sig om grunden för dessa verksamheter, eller avlägsna invändningarna som kan tas upp mot dem.

 
 
     
     
       
 

This page in English

     
 

 ver.3.11