vetenskapsteori.se

 
 
 
      Innehåll
 

 

Kunskapsteori

Kunskapsteori eller Epistemologi diskuterar egenskaper hos termen "kunskap" och hur kunskap kan skapas.

Diskussionen kan sammanfattas som:

"Vet vi något?" och "Kan vi bevisa att vi vet något?" ("Vet vi att vi vet?").

Diskussionen summeras längst ned på denna sida.


 

Tre sammanblandade huvudåskådningar kan urskiljas:

•  Empirism
•  Rationalism
•  Skepticism

Existens av kunskap är en kärnfråga inom filosofin. Diskussionen handlar indirekt om existensen av begrepp som sanning och tillförlitlighet, och om vi vet om någonting överhuvudtaget existerar.

 
   

Vad är kunskap?

 
 

Termen "kunskap" är relaterat till begrepp som "veta" och "sanning".

Termen "kunskap" används med olika betydelser. När termen används inom filosofi borde åtminstone en detalj anses vara viktig:

 
 

Definiera innebörden av termen "kunskap"!

 
     
 

Filosofernas kunskap: "evinnerlig sanning" / "absolut kunskap"

 
 

Filosofernas användning av termen kunskap innebär ofta sådana tankar som anses vara grundade enbart på logik. Med denna grund skulle sådan kunskap vara oföränderlig eller evinnerlig. På denna webbplats kallas sådana tankar för "absolut kunskap" som skulle vara "absolut säker" eller att det är något som vi "absolut vet".

Det är sedan den grekiska antiken allmänt accepterat att kunskap om världen ytterst baseras på våra sinneserfarenheter och på slutsatser dragna från dessa. Samtidigt är det accepterat att de inte representerar "absolut kunskap", och de benämns som att vara sannolika. Slutsatser från tydliga observationer, som att en släppt sten faller till marken, kommer med väldigt hög sannolikhet fortsätta vara sanna så länge som stenen och jorden existerar. Men mer komplexa slutledningar, som att jorden är platt, är mindre sannolika och kan behöva revideras. Båda slutledningarna är dock baserade på sannolikhetsargument.

Filosofer som försökt hävda existens av "absolut kunskap" har hittills inte lyckats ge något idag trovärdigt exempel på sådan kunskap. Det tycks således inte möjligt att bevisa existens, eller icke-existens, av kunskap i betydelsen "evinnerlig sanning" eller "absolut kunskap".

 
  Mer om att "absolut kunskap" kan inte visas existera  
     
 

Kunskap - personlig upplevelse

 
 

Vi har alla en uppfattning av att vi lär oss saker i livet. Vi har lärt oss att gå, att använda ett språk, att skriva, att använda sociala koder och vi har lärt oss mycket annan kunskap från föräldrar, omgivningen och från böcker.

Eftersom våra liv är olika blir denna form av kunskap till viss del individuell, och det kan finnas skillnader i vad som representerar kunskap mellan olika individer.

 
     
 

Kunskap - gemensam upplevelse

 
 

Det finns många exempel på grupper av människor som anser att deras gemensamma uppfattningar representerar kunskap. I en grupp förstärks känslan av att kunskapen är korrekt, även om andra grupper hävdar andra former av kunskap.

En stor del av det vi kallar kunskap, exempelvis dogmatiska läror och vetenskaper, tillhör denna kategori.

En stor skillnad mellan dogmatiska läror och vetenskaper är att de påstådda observationer och slutsatser som utgör en grund för dogmatiska läror inte får ifrågasättas, medan observationer och slutsatser inom vetenskap kan ifrågasättas öppet och kontinuerligt. Denna möjlighet till ifrågasättande har lett till en fantastisk utveckling av vetenskaplig kunskap.

 
 

Kunskap - gemensam upplevelse under ständig revidering

 
 

Kunskap kan också sägas bestå av sådana observationer och slutsatser som många personer öppet granskar, ifrågasätter, förändrar och kanske enas om. Denna sorts kunskap är en anpassning till att "absolut kunskap" inte kan visas existera.

För att denna typ av kunskap ska vara pålitlig är det viktigt hur den sprids och hur den kan förändras:

•  Vilken typ av argumentation kan användas?
•  Hur kan förändringar uppmuntras?

Ur svaren på sådana frågor utkristalliserar sig troligtvis något som påminner om det som kallas vetenskaplig metod.

 
 

Kunskap beroende eller oberoende av erfarenhet

 
 

Som diskuterats ovan är termen "kunskap" svår att definiera och inom filosofin inbjuder detta till spekulation.

En fråga som diskuterats sedan den grekiska antiken är om "kunskap" ska baseras på observationer, eller om vi kan nå "kunskap" med endast logiska resonemang, oberoende av observationer.

Platon diskuterade att vi inte kan bevisa att våra observationer representerar någon sorts verklighet medan Aristoteles betonade observation tillsammans med logiskt resonemang (deduktion). Så har det hållit på genom filosofihistorien.

 
 

Under Upplysningstiden klarnade begreppen och till exempel David Hume kallade de två grupperna som bygger upp resonemang för "sakförhållanden" respektive "förhållanden mellan idéer".

Resonemang baserade på sakförhållanden kallades för sannolikhetsargument. Idag är västerländska filosofer eniga om att vår erfarenhet av världen ytterst baseras på sannolikhetsargument.

   
 

Kunskap a priori och a posteriori

 
 

Utan att definiera sin användning av termen "kunskap" diskuterade Immanuel Kant ämnet i termer av "a priori" (argument som kan rättfärdigas utan hänvisning till observationer) och "a posteriori" (argument som kräver observationer för att rättfärdigas). Sådant som han hävdade var a priori argument kallas på denna webbplats "absolut kunskap".

Det anses att tautologier och andra logiska operationer ("analytiska argument") innebär resonemang a priori. Men finns det argument utöver detta ("syntetiska argument") som också kan sägas vara a priori, det vill säga: Existerar a priori argument om vår upplevda verklighet? Utan sådana argument kan relevansen i rent abstrakta resonemang (fåtöljfilosofi) om världen allvarligt ifrågasättas.

Kant önskade att abstrakt filosofi hade ett berättigande, och med hjälp av oklara definitioner hävdade han att det existerar "syntetiska a priori" argument, alltså att det existerar påståenden om omvärlden som inte ytterst är baserade på upplevd erfarenhet. Detta anses tveksamt och inga tydliga exempel på sådana argument har nämnts.

... syntetisk apriori är idag allmänt betraktat som kraftigt ifrågasatt

 
Höffe (2010) - Kants Critique of Pure Reason
(översatt:vetenskapsteori.se
 
     
 

Är nedärvda förmågor exempel på syntetisk a priori "kunskap"?

 
 

Vi använder logiska argument eller "förhållanden mellan idéer" i varje vaket ögonblick. Men finns det någon typ av kunskap om omvärlden som skulle kunna vara meningsfullt att kalla för a priori?

Svaret tycks vara "Nej". Det som närmast liknar sådan kunskap tycks vara nedärvda förmågor.

 
  Mer om nedärvda förmågor  
   

Induktion - att dra slutsatser från observationer

 
 

Definition av induktion:

 
 

Härledning av generella lagar eller principer
från observationer av enskilda händelser

 
Oxford English Dictionary
(översatt: vetenskapsteori.se).
 

Kortversion: Härledning från enskildheter till generaliseringar.

 
 

En filosofisk inriktning som framhåller induktion kallas empirism (engelska: empiricism).

Induktion innebär att upprepade liknande observationer skapar en förväntan om att ytterligare liknande observationer vid liknande förutsättningar kommer att ge liknande resultat, och att observationerna alltså representerar något generellt.

Eller med vardagligt spåkbruk: Märker vi samma sak många gånger tror vi att det är sant.

Vi använder oss av induktion varje dag, kanske i varje vaket ögonblick. När vi vaknar på morgonen förväntar vi oss att världen ska vara ungefär likadan som den var kvällen innan. Vi tror att vi ska se ungefär likadana ut och att golvet finns kvar. Induktion är basen för all vår erfarenhet.

 
     
 

Filosofiskt problem:

 
 

Ett filosofiskt problem med induktion är att resonemanget (att flera liknande observationer kan representera något generellt) endast ger sannolikhetsargument och inte är logiskt hållbart.

Varken induktion eller någon annan metod kan skapa "absolut kunskap". Oavsett hur många observationer vi gjort som stöder en hypotes kan vi inte vara säkra på att hypotesen är "absolut sann". Detta har påpekats t.ex. av Sextus Empiricus c:a år 200.

 
  Mer om induktion  
     
 

En illustration av problemet med induktion gavs av Bertrand Russell:

 
russel

Det var en gång en taxeringsman, som skulle inregistrera namnen på alla familjefäder i en by i Wales.
Den förste han tillfrågade hette William Williams. Så var även fallet med den andre, den tredje och den fjärde ...

Till slut sade han sig: ”Det här blir enformigt. Tydligen heter de allesammans William Williams. Det underlättar arbetet, om jag inför dem /alla/ under detta namn.

Men han hade orätt. Det fanns nämligen en enda, som råkade heta John Jones. Detta visar, att vi kan bedra oss om vi alltför mycket litar på induktion genom enkel uppräkning.

Russell (1945) - Västerlandets filosofi, avsnittet om Francis Bacon
(översatt: Alf Alberg)
 
 

 

 
 

Styrkan i vetenskaplig metodik

 
 

Vetenskaplig metodik minskar den osäkerhet som är inbyggd i induktion. En vetenskaplig behandling av Russells illustration kan se ut så här:

• Taxeringsmannen publicerar att alla heter William Williams och hur han kom fram till detta (alltså att han generaliserade från en delmängd på 10 namn).

• Någon läser detta, ser att arbetet inte är komplett, och kontrollerar därför i kyrkböckerna. Hon hittar då en som heter John Jones och rapporterar detta, tillsammans med hur hon gick tillväga. I rapportens bakgrund beskriver hon också det tidigare arbetet från taxeringsmannen.

• En person i byn läser denna kompletterande rapport och vet att grannen som nyligen flyttat in, heter Sven Svensson. Detta rapporteras som ett "letter" till en tidskrift. Detta "letter" innehåller också referenser till de två tidigare arbetena.

På detta sätt ges efterhand, med hjälp av induktion, verifiering, falsifiering och publicering en gradvis mer rättvisande bild av namnen på alla familjefäder i byn.

 
   

Deduktion - att dra slutsatser med hjälp av logiska resonemang

 
 

Definition av deduktion:

 
 

Härledning av en slutsats från kända eller antagna principer

 
Oxford English Dictionary
(översatt: vetenskapsteori.se).
 

Kortversion: Härledning från generaliseringar till enskildheter.

 
 

En filosofisk inriktning som framhåller deduktion kallas rationalism. Den är populär inom filosofin och kallas ibland för "fåtöljfilosofi".

 
     
 

Filosofiskt problem:

 
 

Ett problem för rationalism är att strikt deduktion, utan referenser till observationer, inte ger något av intresse när det gäller vår upplevda verklighet.

Alternativt uttryckt har argument som är "syntetiska a priori" inte kunnat visats existera. Detta diskuterades i detalj av David Hume redan på 1700-talet.

En form av rationalism som är möjlig att tillämpa vid beskrivningar av vår upplevda omvärld måste därför innefatta empirism.

Deduktiva resonemang om vår upplevda verklighet kan därför på ett tydligare sätt definieras som:

Deduktiva resonemang om vår upplevda verklighet upprättar relationer mellan slutledningar (som ytterst baseras på sinnesintryck) och sinnesintryck, eller mellan slutledningar (som ytterst baseras på sinnesintryck) och slutledningar (som ytterst baseras på sinnesintryck).

Kopplingen till definitionen i Oxford English Dictionary utgörs av att "kända eller antagna principer" baseras på sinnesintryck.

 
 

Den tydligare definitionen ovan illustreras med den välkända deduktionen nedan:

 
 

/premiss/ Alla människor är dödliga
och
/premiss/ Sokrates är en människa,
Alltså:
/slutsats/ Sokrates är dödlig.

 
 

Deduktionen upprättar en relation mellan premisserna genom överensstämmelsen mellan egenskaper som skapar "begreppet människa" (en sammanställning av egenskaper som ytterst har uppfattats genom sinnesintryck) och de egenskaper som visas av Sokrates (uppfattade genom sinnesintryck).

Slutsatsen blir att eftersom Sokrates delar många egenskaper med "begreppet människa", kan han också misstänkas dela fler av de egenskaper som ingår i detta begrepp.

 
 

Mer om deduktion

 
     
 

Den logiska omöjligheten av strikt rationalism har också diskuterats av Bertrand Russell:

 
 

De tyska filosoferna från Kant till Hegel hade icke tillgodogjort sig Humes tankegång.
Jag säger detta uttryckligen trots att många filosofer delar Kants egen uppfattning, att hans "Kritik av det Rena Förnuftet" var en vederläggning av Hume.
I själva verket representerar dessa filosofer - åtminstone Kant och Hegel - en rationalism, som tillhör tiden före Hume och kan vederläggas med hans argument.

russel
 
Russell (1945) - Västerlandets filosofi, avsnittet om David Hume
(översatt: Alf Alberg)
   

Skepticism - vi kan inte veta något med "absolut säkerhet"

 
 

Skepticism har uttryckts sedan antikens Grekland. Relevansen i begreppet skepticism är kopplad till definitionen av begreppet kunskap. Om induktion inte ger oss "absolut kunskap" och ändå är det enda som kan ge oss kunskap om världen, och om dessutom hävdade deduktiva världsbeskrivningar är ogynnsamma och/eller tycks vara osannolika, skapas en bas för ett allmänt kunskapsförakt.

Ordet skepticism kommer från det grekiska ordet för "utreda". Det innebär att något ska undersökas innan man yttrar sig om det. Skepticism har en koppling till empirism och underkänner dogmatiska, och gärna falskt deduktiva, resonemang.

Skepticism utövas, liksom andra filosofier, i olika grader. När den dras till sin extrem kallas den Pyrrhonism som innehåller att vi inte ska lita på någonting.

David Hume anses vara en ledande balanserad skeptiker. Han skrev om Pyrrhonism:

 

Sådana principer kan blomstra och triumfera i skolorna där det verkligen är svårt, om inte omöjligt att motbevisa dem.

Men så snart de lämnar skuggorna, och vid närvaro av verkliga objekt som påverkar våra lidelser och känslor, ställs de mot mer kraftfulla principer i vår natur.

De försvinner då som rök och lämnar den mest beslutsamma skeptiker på samma villkor som andra dödliga.

 
Hume (1777) - Undersökning s.159
 
     
 

Filosofiskt problem:

 
 

Pyrrhonismens argument kan tyckas logiskt oemotsägbara, men vilar på en erfarenhetsmässigt felaktig grund. Kan vi till exempel inte lita på att vi är törstiga finns ingen anledning till att dricka och naturen skulle ta ut sin rätt.

Ett annat problem med Pyrrhonism är att förment skeptiska påståenden som "Kunskap existerar inte", "Vi kan aldrig veta något" eller "Allt är relativt" utgör självmotsägelser eftersom de, trots sitt innehåll, ställer krav på att representera faktisk kunskap. En Pyrrhonist kan alltså aldrig hävda sin uppfattning.

 
     
 

Balanserad skepticism

 
 

Under senare delen av Platons Akademi växte en balanserad eller Akademisk skepticism fram. Där hävdades att vissa slutsatser om verkligheten kan vara mer sannolika än andra. Denna sorts skepticism förespråkades av t.ex. David Hume och bildar filosofisk bakgrund till vetenskaplig metodik.

 
   

Vetenskap är inte samma sak som "kunskap":

 
 

Begreppet kunskap kan betyda olika saker, vilket diskuterats ovan.

Vetenskap är resultat av ett arbetssätt som innebär att observationer och slutsatser från observationer rapporteras så att en granskning av dem blir möjlig. Detta ökar tillförlitligheten i ett vetenskapligt påstående relativt ett påstående som inte motiveras från observationer.

Vetenskap är alltså något helt annat än kunskap. De två begreppen förväxlas ibland, förmodligen beroende på att många av de vetenskapliga publikationerna anses ge en trovärdig beskrivning av vår upplevda omvärld.

Kritik av vetenskap med argument som egentligen rör begreppet kunskap är, enligt min uppfattning, antingen medvetet felaktig eller ett vittnesmål om omedvetenhet inom kunskapsteori.

Jag ser alltså den vetenskapliga metoden som ett lyckat försök till lösning på våra svårigheter med begreppet "absolut kunskap".

 
   

Vi använder induktion, deduktion och skeptiska argument

 
 

Som beskrivits ovan kan vi varken bevisa närvaro eller frånvaro av någonting med logiskt strikta argument. Vi kan inte logiskt bevisa förekomst eller frånvaro av en sten, och inte heller av existens eller icke-existens beträffande "absolut kunskap".

Vi använder oss av induktion

Men vi tror inte på allvar att världen förändras när vi blinkar. Vi vågar ta ett steg och sätta ned foten, utan rädsla för att marken har försvunnit.

Så vi tillämpar induktion i våra liv, troligtvis under varje medvetet ögonblick. Detta gör vi, trots att vi vet att "kunskap" om omvärlden inte bevisas med filosofiskt strikta argument.

Vi använder oss av deduktion

Under varje medvetet ögonblick skapar vi troligtvis också relationer mellan våra observationer. Likheter och olikheter värderas hela tiden i vårt tänkande. Luktar maten som mat ska lukta? Orkar jag flytta på den tunga stenen? Vill jag prata med personen som ser arg ut?

Vi är balanserade skeptiker

Om vi tänker efter kanske vi anar att vi inte är helt säkra på alla våra trosföreställningar. Några är mer säkra och några är mer osäkra. Vi tror att världen existerar även i morgon, men vi är kanske inte lika säkra på att allt kött är endast nyttigt.

Vi får leva med våra "sanningar", även om vi inte kan påvisa att de representerar "absolut kunskap".

 
   

Sammanfattning av mer än 2000 år av epistemologi

 
 

• Vet vi något? Troligtvis.

• Kan vi bevisa att vi vet något? Nej, inte om ordet "vet" innebär att ha "absolut kunskap" (men detta betyder inte att vi inte vet något).

• Kan vi leva med att vi inte kan bevisa att vi vet något? Uppenbarligen.

   

Efter att ha skrivit denna sammanfattning har jag sett att David Hume formulerade den sista punkten i mer poetiska ordalag:

 
 

Hon måste handla och resonera och tro fastän hon, trots de mest omsorgsfulla utredningar, inte kan försäkra sig om grunden för dessa verksamheter, eller avlägsna invändningarna som kan tas upp mot dem.

 
Hume (1777) - Undersökning, s.160
 
     
     
       
 

This page in English

     
 

 ver.5.0